Recensioner
  
Skivan "Huller om Buller med Apan Anders" 
 
Vasabladet 13.11.2008, Anna-Maria Nordgren

Riktigt bra musik för både små och stora

Oj, vad vi gillar Apan Anders! Den nya cd:n ”Huller om Buller med Apan Anders” blir garanterat lika omtyckt som de föregående produktionerna.
Utmaningen med barnskivor är ju att göra sånger som barnen vill lyssna på och sjunga med i, med texter som känns aktuella för en ung publik och med melodier och komp som föräldrar orkar höra på ännu efter de första tio-femton genomspelningarna. Den här svåra kombinationen brukar Anders Grönroos lyckas med, och det gör han också när det blir ”huller om buller”.
I texterna skildras vardagen, men aldrig grå utan varm och vänlig och influerad av sagor och fantasier. Bland textförfattarna märks Tove Appelgren och Marita Lindqvist, och alla teman är inte enkla. Visst, påklädning huller om buller på morgonen, besök av en bacill och simmandet med eller utan badring kan vara nog så dramatiskt i en småbarnsfamilj, men det hör ju till. Ekorren som inte skuttar mer eftersom han råkade bli påkörd är däremot en lite tyngre tanke.
Det är egentligen en alldeles vardaglig händelse: En ekorre springer ut framför bilen och så tar livet slut. Föraren och passagerarnas reaktioner skildras öppet, och likaså den efterföljande begravningen. Det blir sant och äkta, sorgset men också oändligt vackert.”Sorg måste sörjas när sorgen är här”, konstaterar Apan Anders, och ser samtidigt solen som ändå skiner.

Musikaliskt händer det mycket i låtarna, och det gör skivan till en intressant lyssnarupplevelse även för vuxna öron. Dani Strömbäcks mellanspel i sången om längtan efter en hund är till exempel en ren njutning, medan sången om krokodilen är cool och mysig på sitt eget sätt. Melodierna och refrängerna är lätta att tralla och minnas, medan kompet bjuder på fullödiga teman och klanger.
Så samtidigt som jag spetsar öronen mot musikaliska detaljer, ser och hör jag dottern dansa och sjunga med, så där som man gör när man tycker att någonting är riktigt bra.
Och det bevisar ju just bara en sak: att det faktiskt är riktigt, riktigt bra.


Kuriren 10.12.2008, Åke Grandell

Huller om Buller med ”Apan” Anders Grönroos ser ut att bli den enda barnskivan denna jul. Men ingen fara, för den här produktionen faller rätt in i den klass jag talar om – högsta kvalitet och total satsning.
Apan Anders är mysigt huller om buller, det är vardagliga saker sin förkylning eller det här med att kunna simma, eller begrava en ekorre. Men han artikulerar oerhört klart och trots att bakgrunderna är både fullvuxna och innehållsrika och finurliga är sången alltid i centrum.
Musikerna gör ett mycket gott jobb, och en extra ros vill jag ge för mixningen. Det är så här det skall göras när man gör något för barn!
 
ÅU 20.12.2008, Anna Edgren

Både spralligt och allvarligt med Anders
 
Små och större vänner av den flitigt turnerande Apan Anders har nu fått en fjärde skiva att lyssna, skutta och dansa till. Om minnet inte spelar mig ett spratt tycks det nu aktuella musikergänget i stort vara det samma som senast, och varför ändra en lyckad sammansättning?
Jag vill minnas att den förra skivan i mina öron kändes lite stilmässigt spretig, här finns det variation men helhetsmässigt inpackat. Med producenten och musikern Stefan "Kilju" Lindblom i spetsen blir den grönrooska musiken här energiskt up beat-dansant, mera lounge-lugn eller "barnviseballad". Skicklig mixning gör det proffsiga slutresultatet fullödigt.
Peter Sandström, Tove Appelgren, Marita Lindquist och Keith Almgren presenterar texter där både gjädje, allvar och allmän sprallighet kommer fram. Det kan handla om fotisspel, om en bilkrock med en ekorre eller om det spännande med att lära sig simma.
Liksom på tidigare skivor har många sånger hög "sing-along"-faktor, inte minst öppningsspåret Huller om buller med den alltid lika ivriga bakgrundsbarnkören. Det är lätt att tänka sig hur lyssnarbarn sjunger med, om det sen är i bilen eller t.ex. på dagiskonserter. I tider då skolmusik av alla slag överlag ges strukturellt och finansiellt skrala möjligheter att brett stimulera barns musikiver är det fint att det i Anders Grönroos och hans kolleger i andra band finns musiker som erbjuder live-musik för barn där både sjungande, rörelse till musik och text möts i en betydelsefull, både finurlig och allvarlig helhet.  

"Apan Anders"-konsert
Om en Apan Anders konsert skrev Anna-Maria Nordman det här i VBL:
”Det är en sak att Apan Anders (Grönroos) har en repertoar med finurliga, trevliga texter och ett jazzsvängigt, fylligt komp som även vuxna öron orkar lyssna på. Men han är också en artist som ser sin unga publik och som kan möta den. Och det är nog just det som är kärnan i persikan. Apan Anders talar inte över barnen, skrattar inte åt dem. Han talar med dem och till dem. Så fanns det heller inget avstånd mellan Anders och barnen. De sjöng, dansade, diggade - tillsammans.    

Skivan Apan Anders på rymmen 

HBL Mats Liljeroos om skivan ”Apan Anders på rymmen”, december 2005.
 
Bland apor och alligatorer
 
Anders Grönroos förra skiva om Apan Anders var en ljusglimt på den finlandssvenska barnmusikhimlen. Grönroos högklassiga och mångsidiga musik som aldrig någonsin underskattar sin publik i kombination med etablerade författares finurliga texter resulterade i en härlig mix som lär ha tilltalat föräldrarna lika mycket som barnen.
Och vad skoj att kunna konstatera att uppföljaren, Apan Anders på rymmen, håller minst lika hög klass. Liksom senast har Grönroos överlämnat ordsnickrandet till proffsförmågor och Peter Sandströms, Marita Lindquists, Tove Appelgrens och Keith Almgrens kluriga verbalvirtuoseri har fått grönrooska tondräkter som nära nog optimalt kombinerar det spontana med det utfunderade.
Visa slår följe med rock, fusionsjazz och irländsk folkstuk på ett sätt som är lika förbluffande som njutningsfullt. Apan Anders introducerades senast i äkta skarytmer och nu är det reggaedito som beskriver rymningen i öppningsspåret.
I övrigt rör sig Grönroos, eminent assisterad av mixaren, fixaren, arrangören och multiinstrumentalisten Stefan Lindblom och toppförmågor som Dani Strömbäck på keyboards och Stefan Brokvist på percussion, på både bekanta och oväntade gator. Varje låt känns om en vinnare, men bland favoriterna kan ändå nämnas Reinhardt & Graphelli-inspirerade Bilden, nästan Miles-coola Ibland blir man arg samt Grävlingen med en nog så tänkvärd text signerad Appelgren.
Mats Liljeroos valde också Apan Anders på rymmen till en av årets bästa skivor i mycket gott sällskap. De andra två skivorna var Kari Kriikku som framför Kimmo Hakolas klarinettkonsert och Mika Pohjolas Toivo Kärki-skiva.

Här hans motivering:
Barnmusik är en underskattad genre, men Anders Grönroos underskattar aldrig sin publik, oavsett ålder och barnslighetsgrad. Fyndiga kompositioner till finurliga texter, signerade bl.a. Peter Sandström, gör Apan Anders på rymmen till ett självklart val för julklappssäcken.

Vasabladet 7.11.2005. Anna-Maria Nordman.

Visor som passar både små och stora 

Apan Anders är en riktig lustigkurre. Han sjunger om mycket av det som barn går och grunnar på, och dessutom svänger det så bra om hans låtar. Inte undra på att han blivit en omtyckt figur! Nu har han kommit ut med en nu cd, ”Apan Anders på rymmen”. Här funderas det på fruktsallad, gruvlig tandläkarskräck, hur arg man kan bli ibland, kastruller i skrammelorkester och Herr Blund. Och hur skulle det gå om man skulle växa neråt och bli bara yngre? För de fyndiga texterna står Peter Sandström, Marita Lindquist, Keith Almgren och Tove Appelgren. Apan Anders själv, Anders Grönroos, medverkar också i ett par texter. Det är konkreta bilder, fantasiflykt och lekfull vardag som lockas fram i roliga tankespår.
Melodierna och musiken bär Anders Grönroos signatur, och Apan Anders har faktiskt någonting så unikt som ett musikspråk som till fullo underhåller även en vuxen lyssnare. Det svänger jazzigt, rockigt, någon gång lite irländskt och däremellan blir det vackert vismelankoliskt. Sången om grävlingen är till exempel alldeles rörande.
Melodierna är enkla nog att sjunga med i, medan arrangemangen fått bli fullvuxna. Dessutom görs de av duktiga musiker, bland andra Stefan Lindblom (som också gjort en bra mixning), Dani Strömbäck och Peter Nordwall. Det här gör skivan till en musikalisk lyssnarupplevelse utöver det vanliga i gengren, både för vuxna och barn. 
Resonans, Martin Segerstråle

Anders Grönroos är tillbaka med mera apsånger, och lika festligt är det som alltid. Massor med sånger för barn, stora som små – kanske främst små – som går att lyssna på när son helst. Apan Anders pratar först om att han är på rymmen, sen om födelsedagar och tandläkare och så om hur man ibland blir arg. Skivan avslutas med tre nattsånger, Läggdags, Herr Blund och Natt Natt. Den sista är en av mina favoriter, som med en annat text kunde slå genom på vilken lista som helst.
Musiken är medryckande och bra arrangerad. Pålitliga Dani Strömbäck står för pianostämman på merparten av spåren, Stefan Lindblom spelar lite det ena och det andra (kastruller och sådant i Skrammelorkester), och så medverkar givetvis många andra.
Sångmässigt är skivan också bra – Anders Grönroos sjunger tydligt och på ett sätt som säkert passar mindre barn. I de rivigare låtarna hade jag gärna hört lite mera riv också i rösten, men det är en detalj. Det är så man skulle vilja vara liten igen!

JT, december 2005 Henrik Othman

Allt rätt för Apan Anders

Anders Grönroos har med sin Apan Anders blivit en känd barnunderhållare i hela Svenskfinland. Grönroos är fantasifull kompositör och karismatisk på scen – två egenskaper som inte alltid förenas i samma person.
Grönroos faller inte i fällan att underskatta barns musiksmak utan bjuder på ambitiösa och varierande arrangemang med många influenser och sånger i många tonlägen.
Textförfattare på skivan är Tove Appelgren, Marita Lindquist och Peter Sandström – namn som borgar för eftertanke, klurighet och känsla för barnets tankevärld. Grönroos aktiverar också lyssnarna till aktivitet och rörelse – utan att bli påträngande hurtfrisk.
Han kan också dra ned på takten och övertygar också i vaggviseton.

Apan Anders-CD

Detta har bl.a. skrivits om min förra skiva ”Apan Anders”.
 
I HBL skrev Mats Liljeroos bl.a. såhär: ”Grönroos allåldersmusik är lika intelligent som välgjord och han skyr alla tänkbara tendenser till banalisering och underskattning av unga öron som pesten. Musikerna på den färska skivan är benhårda proffs, Stefan Lindbloms popjazziga arrangemang är rasande eleganta och Grönroos sjunger chosefritt och naturligt... Rekommenderas för barn, vuxna och apor i alla åldrar”.

I Resonans skrev Anna-Maria Nordman bl.a. ”Apan Anders är en på alla sätt lyssnarvänlig skiva, som varken går över eller under huvudet på åhörarna... Ett gott exempel på att barnsånger inte måste göras med förvrängda röster och högstressat tempo – det är faktisk möjligt att sjunga på riktigt, och att spela riktig musik, på riktigt!”